Blodprov, cellprov å prinstårta
Hur hänger din fredagshatt? Här är det fint, sånär som på lite smärta. Igår var jag hos en grymt bra läkare som verkligen tog mig på allvar. Han beställde ett ISAC-test åt mig!! Fatta hur coolt!! Mer om det testet en annan gång. Men; i morse hann
jag gråta två gånger innan klockan slog 9.00. Först var jag alltså på lab å lämnade typ hundra rör blod för min allergiutredning. Lämnat blod har jag gjort miljoner med gånger, men idag var det dessvärre en praktikant som skulle ta mitt blod
å herreminje så ont det gjorde. Jag grät en skvätt på toan när det var klart. Sen skyndade jag iväg till mvc för cellprovet. Jag får verkligen såå mycket ångestpåslag när jag tänker på c-ordet. Så när jag satt/låg där i gynstolen å den fina barnmorskan
säger med mjukaste rösten: så, slappna av nu, det här kommer gå bra, så snurrar en miljon tankar runt i mitt huvud som ett höghastighetståg. Det blev inte mycket bättre av att barnmorskan upplyste mig om att det Jan ta upp till 12 veckor
innan svaret kommer. Whaaaaat?!! Ont fick jag. Blödde en del. Om allt går som det ska är det tre år till nästa koll å då ska jag boka en eftermiddagstid så jag kan gå hem å duscha efteråt. Eller åtminstone ha en varm vetekudde på magen.
Men nu till nåt mycket roligare:
Igår var det Ä N T L I G E N dags för oss att få sista resultatet i mandel-utredningen å gissa vad? Milian tål mandel!! Det firades med en stooor bit prinstårta.
Stoltaste, gladaste, lyckligaste ungen i världen. I februari får jag veta. Hejja, hejja!! I februari är det även dags för Milian att träffa allergi-Kristina igen. Hon är sååå bra. Hård, tydlig å jättebra! Jag är så tacksam över att Milian får träffa
henne.
Älska min tuffa, modiga unge.
Älska mandel.