Hej min vän,
Så tyst det varit här inne ett tag nu. Jag har känt att jag behövde en paus. Har haft en fin semester å sommar, mer om det sen. Nu tänkte jag berätta om helgens festival, om magiska Urkult. Det är få ställen jag känner mig totalt avslappnad å tillfreds på. Nordingrå är ett. Näsåker å Urkult är ett annat. Att träffa alla vänner igen är underbart. Att det (i vissa fall) gått ett helt år utan att vi hörts eller setts gör absolut ingenting. Vi liksom tar vid där vi slutade senast, nästan som att fortsätta på samma mening. Vi har hängt ihop i en herrans massa år nu, mitt fina Urkultsgäng. Vi har ett band mellan oss som är så värdefullt.
Tobi; min fina, underbara. Han som alltid finns där. Som man kan prata med om allt. Hans ord går som rakt in i hjärtat, i djupaste själen. Hans ord är äkta.
Finn; finaste Finn i världen. Han som tycker så mycket om min unge att han köper en bok å skickar som ett paket till Milian. Han som ger så fantastiska kramar att man kunde stanna i hans trygga famn för alltid.
Calle; han som alltid har gitarren i högsta hugg, som skriver musik man både skrattar å gråter till. Min bästa är Som en vind... Han som är typ forever young personifierad.
Max; att träffa Max är alltid roligt. Vi snackar sällan under året, men det är härligt att ses på Urkult. Jag hoppas han gör slag i saken å kommer upp lite oftare. Jul till exempel.
Dan; min fina Dan. Min barndomsvän å gamla kärlek. I år var det någon som verkligen saknades å det var Dan. Under året har han sett till att utöka vår Urkultsfamilj med ännu en världsmedborgare! Så underbart!
Maggan; en kär vän som också saknades på Urkult. Vi får ta igen den tiden i jul istället.
Å många, många fler. Milians idol är såklart Tobi. Men i år fick han konkurrens av en jonglerande, handstående å rolig prick vid namn Elias.
Tobi. Tack för att du finns, för dina fina ord. Du är viktig för oss.
Vi campade! Det gick finfint att sova i bilen. Fick ju låna sköna madrasser av syrran, tack för det!
Slitna jeansshorts, ankelstövlar å paraply. Det gäller att vara utrustad. Tack vare att jag bar runt på paraplyerna kom det endast några yttepytte-stänk. Hade jag inte haft med mig dem hade det ÖST ner, lita på det!
Här laddar vi med lite chips i bilen innan vi beger oss in på området.
Tuff-tuff-tåget var en hit - som alltid! Stora å små trivs i lions fina tåg. Tingelingeling!
Det finns alltid plats för en munk! /Milian
Det här mina damer å herrar, det här är Brincadeira! Typ världens bästa slagverksband. Vi såg dem för första gången för två år sedan å blev superimponerad av dem. I år dundrade trummorna precis lika bra! Det finns ett klipp på min insta, lyssna där!
Inne på området finns Urspel. Ett område fullproppat av massa roliga klätterställningar, gungor, tennisstolpar, styltor, spel (tex tre i rad) å mycket, mycket mer. Här följer ett urval:
Vi spenderade mycket tid inne på Urspel!
Själva festivalen inleddes med en Eldnatt på torsdagen. I år stod Burnt out Punks för underhållningen å det var MAGISKT!! Sjukt mycket eld å minst lika mycket kärlek! Finns filmklipp på min insta.
Eftersom vi var tvungen att paxa platser låååångt innan eldnatten började passade Milian på att tussa ner sig i mitt knä för att orka med hela showen!
Ryser när jag tänker på eldnatten!! Wow!!
Min fina, fina unge.
Under helgen var vi på ett flertal superbra teatrar å barnföreställningar! Mysigt!
Bästa maten enligt både mig å ungen var pannkakorna, såklart!
Kärlek.
Kärleksyrväder.
B.o.P bussen.
Två yrväder å Fabian <3
Urkult avslutades med mat. Milian fick en slant av fina Åsa å Malte (tack!). Han var otroligt bestämd över att det var hans slantar å att det var han som bestämde över dem. Han bestämde sig för att köpa en rem (sur regnbåge) å en bacontoast. Min gull! Jag köpte en kantarelltoast med västerbottenost - för egna pengar.
Tack käraste Urkult för ännu ett år. Det är otroligt tungt att det är ett helt år till nästa gång.
Tack älskade unge för att du finns. Du viker mina knän.
ÄLSKA LIVET.